Skit i män. Prioritera kvinnor!

Posted by in Uncategorized

Det här med manshat har ju liksom blivit något av mitt shtick. Mycket av mitt skapande går ju ut på att håna män som ett sätt att hantera de starka känslor av hat och sorg och förtvivlan som jag känner inför att vara kvinna i ett patriarkalt samhälle, och många av mina texter både på min gamla blogg och på min instagram handlar om just manshat.

Nu senast kom det på tapeten utifrån den här artikeln i Metro. Ni behöver inte läsa den, snälla låt bli för det ger bara Metro ytterligare anledning att publicera sån här kodynga – men det var ett hopkok av vanliga snubbåsikter, det vill säga:

  • Hallå män har ju börjat laga mat och hämta på föris, men skottar kvinnor snö och byter däck på bilen eller NÄ JUSTE VILKA ÄR FÖRTRYCKTA NURÅ.
  • Internationella mansdagen och internationella kvinnodagen är typ som alla hjärtans dag.
  • Feminismen var ju en bra grej förut när kvinnor inte fick rösta, men nu är den kidnappad av onda manshatare som bara vill ha en orsak att få sparka män på pungen och kissa på dem när de ligger ner och gråter av smärta.

I alla fall. I farvattnet av detta dök så klart feministerna som absolut inte är några manshatare upp och svor sig fria. Fram med klorinet, ner i badkaret – sån smuts befattar vi oss inte med!

Och det gör mig arg, mycket argare än nån tramsig snubbe som skriver nån jävla ”debattartikel” i en gratistidning.

Nej, manshatare och feminist är inte synonymt. Man kan hata män utan att bekänna sig till feminismen, och man kan vara feminist utan att känna hat mot män. Hat är en känsla och feminism är en ideologi.

Det här är ju självklart. Det fattar alla, även de som påstår såna idiotiska saker. Kanske särskilt dem, eftersom de vill söndra och härska och få oss att börja sälja ut varandra och vet att ett effektivt sätt att göra det på är att försätta oss i en defensiv situation där vi – som har fått lära oss att det finns negativa och dåliga känslor som man inte får känna – börjar försvara oss.

När vi gör det kastar vi andra kvinnor under bussen. Vi positionerar oss mot kvinnor som vi vet har mycket goda anledningar att känna hat. Det är inte feministiskt.

Jamen Hanna, det skrämmer ju faktiskt bort män från feminismen! Hur ska de kunna känna sig välkomna i en rörelse där det finns personer som hatar dem?

Ja, vi kanske skrämmer bort en del män. Män som har en taskig inre moralisk kompass, de kommer inte känna sig hemmastadda. Frågan är ju vad vi ska med dem till, om de måste gullas med för att de ska vara med? De kommer ju rimligtvis dra snabbare än en avlöning när det börjar hetta till och de är tvungna att göra nåt mer än att bara säga att de är feminister.

Men feminister som vill dumpa manshatande kvinnor? De gör sig av med dem som rörelsen ska vara till för, och det till förmån för mäns bekvämlighet. Det kan aldrig vara feministiskt i min bok.

Slutligen – män kan inte ge oss makt. Makt kan inte ges, den måste tas av egen kraft för annars blir den aldrig egentlig makt, utan bara tillåtelse.

Vi ska inte be om tillåtelse, vi ska kräva vår rätt. Män behöver inte gilla det, de kommer inte att göra det för det är trist att behöva dela med sig när man är van vid att ha allt och därför är det skitsamma om män vill vara med i rörelsen eller inte.

Skit i män. Prioritera kvinnor! Känn manshat, men känn ännu större kvinnokärlek.